.

.

Separations ångest.

Känns bra att jag inte är den enda som känner så. Såg Dellgrens tårögda ansikte igår och insåg att hon kommer sakna mig och de andra i stockholm lika mycket som jag och dom kommer sakna henne.

Känner mig lite som en stolt mamma, vars förstfödde barn ska åka på sin första resa. Är livrädd att någonting ska hända mitt hjärta, men samtidigt vill jag höra precis alla detaljer när hon kommer hem oskadd.

Det är underligt det där med mänskliga känslor, varför saknar man någon?

Jag kommer iallafall sakna att jag kan ringa henne kl 8 på morgonen och hon är vaken. Nu får det bli sovmorgon typ varjedag så jag inte sitter där helt ensam och hoppas på bättre tider.

Men du, satt och filade lite på idén vi kom upp med igår, och tänkte att klarar du detta så är det dags att jag pungar upp dom där pengarna så vi kan tatuera oss.

Måste absolut slipas lite på, men någonting sånt här kanske skulle bli nice?

och du min lilla stjärna * Jag älskar dig så!.

Nu får jag ännu mer seperationsångest när jag läser det här!

Nice bild hörru! Fast kanske längre ner på ryggen? Det där är mer nacken:)

Kommer sakna dig <3

Är det inte en liten rått-påse till väster på bilden? ;D