.

One day youre loved, the other someone hates you. When does love turn to hate?

---

Okej det där kändes lite sex and the city, men det får bli så :)

Jag satt på bussen påväg hem till mamma från stan. Lyssnade på lite Emmy Rossum Christine som tipsade och nu är jag helt kär.
Men det var inte det jag skulle komma till.
När jag satt där och lyssnade sitter man ju automatiskt och tittar på människor, så jag tittade ut genom fönstret och såg en liten kille, han kanske var runt 11-12. Han sprang efter bussen och kastade slängpussar. När jag vände mig om satt en liten söt flicka som rosade om kinderna.
Vem sa att man inte kan vara kär när man är liten? Det känns som det är så lättare, så oskuldsfullare, sådär precis som kärlek ska vara.

När man blir äldre förälskar man sig i fel idioter, och är det inte fel människa då visar den sig vara ett svin senare.
Okej väldigt pessimistisk, men i mitt liv har det bara verkat vara så.

Jag menar se på mitt ex, nu kommer ni alla tänka "ja men du säger bara sådär för du inte kommit över henne" men det kan jag lova er att det har jag verkligen.
Hon var jätte bra och så när vi var tillsammans. Okej det var en sjukt destruktiv relation och hon behandlade mig som skit i över ett och ett halv år och det sista halvåret var hon otrogen så det var ju inte en så vacker relation.
Men vi var fortfarande verkligen sådär som man är "vi ska vara tillsammans föralltid, vi ska sova i samma grav" Ja ni vet.
Nu?
Ja nu är hon en liten tönt som bara ringer för att få alkohol eller cigaretter, vilket inte är ofta då hon bor i småland. Och då jag ringer henne då svarar alltid hennes nya brud. Sorligt.

Och sen dess har jag också bara varit kär i en, förlåt, idiot.
(så att du inte tar illa upp, men du har varit idiotisk när det gäller på just kärleksfronten så du vet nog vad jag syftar på)

Så det verkar verkligen som om jag inte kan det här med kärlek.
Dock kan jag annan kärlek, familje kärlek, vänskaps kärlek.
Och i mitt liv känns det som om det räcker.
Jag menar jag har min lilla Johan som är min familj, men kärleken vi delar är vänskap.
Och jag älskar verkligen honom som min livskamrat, men på ett vänskapligt stadie.

Lina och Christine, mina älskade systrar. Den relationen jag har med dom skulle andra kunna döda för.
Samma med mamma och pappa.
Eller Rebecca, Dellgren, Anna, Hoffa, Line det är också kärlek som överlever eld och vatten.

Men hur mycket överlever "riktig" kärlek?



Okej jävligt mycket läsning så nu får ni en bild att vila ögonen på en stund. Inte så relevant med ämnet kanske, men den passade till låten jag nämde tidigare, dessutom är jag väldigt nöjd med denna, dock borde det vara grå bakgrund men det kan jag inte fixa då mammas dator bara har paint :P



Owe det kliar i mina ögon.