When life don't make any sense.

Nu har jag bloggat sönder idag.


Men jag har tröttnat så enormt mycket på allt, livet lockar inte på samma sätt, och plötsligt sitter man här med ett bandage, fan alltså. Vet inte om jag lyckades eller misslyckades. Känns som om jag är död innuti, igen.  Vet inte vart jag ska ta vägen. Det här har legat på känn ett bra tag, visste att jag skulle flippa ut tillslut. Försökte få antidepresiva för ett tag sen, men sen la jag ner det projektet, dumt kanske. Men nu är läget som det är.  Borde inte sitta och skriva det här, då folk kommer läsa det. Men ni vet nog hela skiten ändå. För just nu måste jag få ur mig det här. Hur ni än tolkar det. En sak bara.. hata mig inte. Jag är ledsen för det jag gjort och har ångest som fan. Men det e bara för eran skull.. För min egen är jag ganska nöjd. Im pleased. Inte helt men nästan. Försöker fokusera på hur jag ska fortsätta med det här livet. Det är nog som du sa, pappa, jag satsade för hårt men är inte tillräckligt stadig än. Inge bra, jag trodde jag klarade sånt som ni klarar men jag hade fel. Måste ta hand om mig själv, göra det här livet värt att leva igen. För just nu har jag ingen lust, ingen ork. Allt som jag förrut älskade är jag likgiltig till.  Svart på Svart, känns det som nu.

Jag skriver såhär ihop sittandes för att ni inte ska orka läsa allt. För ni borde nog inte läsa det alls. Vet inte om jag vill det, för jag vill bara få ut mig den här skiten.

Och nu snöar det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0