.

Its like beeing left alone in the cold rain,
I can't take it.

---

Satt och diskuterade det igår med min kära vän.
Men ändå låter det ju så enormt sant att jag nästan blir lite ledsen.
När jag mådde som värst under mina år hade jag någon vid min sida,
Men nu när jag mår hyffsat bra har jag ingen, bara en illamående känsla av olycklig kärlek.
Varför blir det så?
Någon där uppe gillar mig definitivt inte,

Och inte nog med det, nu när man tänker på sin situation.
Fan va ensam jag är till skillnad från vad jag brukade vara,
I sex år har jag alltid haft någon jag kan ligga brevid, kramas med och ja ni vet.
Nu? Plötsligt har jag ingen alls.
Ingen sover i min säng, och ingen har jag att "kela" med.
Så..
Ensam, sexuellt frustrerad och välmående.
Sjukt?..




Och skolan börjar om en vecka.