.

Poeten Johanna,
skrev av mig mycket förr, hittade då jag var hemma hos pappa idag.
Iskall känsla, radera alla bevis på min sorg.

---

Självmord
Lägg dig ned,
ta ditt huvud och lägg det på en sten.
Se på Solen,
solen som går ned för att aldrig gå upp mer.
Se på allt du har
och allt du kommer mista
Se på alla åren
och allt som kommer brista
Ser du vad du gjort?
Vem sa att döden leder till någonting mer.

Sommaren 2004 - till den som försvann


Du
Ditt leende förlorar aldrig sin charm
Dina ögon förlorar aldrig sitt glitter
Dina händer förlorar aldrig sin ömhet
Varför förlorade då dina ord sin mening?

Hösten 2005

Jag är av kött och blod,
men inte särsillt levande.

Utan dig är jag ingenting mer än kött och blod.

???

Utan namn
Lever jag i dig?
För jag vill ut.
Släpp mitt hjärta
och låt mig gå.

?? - Till den.

I ett andetag
Du gick där på isen.
Du kände att den inte skulle hålla din tyngd.
Ändå gick du.
Tänkte du på mig då?
Älskade du mig då?
Jag minns dina armar fyllda av sår.
Jag insåg inte då hur mycket jag älskar dig.
Jag såg dig bara falla igenom isen
och bara jag kunde rädda dig.
Det gjorde jag.
Du var inte för feg,
Jag var för feg för att låta dig gå från dom du älskar.

Egentligen är du och jag ett..

Hösten 2005 - till min styrka.