.

Du var, jag är, vi hade, blir aldrig mer.

---

Jag kan fortfarande sitta och se tillbaka på alla dagar som gick,
jag undrar inte vad som gick fel. Jag vet var det var.
Men en sak jag fått förstå.
Älska ingen. Inte mer än du älskar dig själv. Då blir du fast föralltid.
Du och jag var samma person länge,
nu är vi inte ens i närheten.
Vi delade allt, vi lovade bort oss till varandra.
Nu är vi ingenting, vi är inte ens vänner, vi är inte bekanta.
Allt som pågick i över två år är ingenting idag.
Jag förstod inte att det kunde bli så,
att man kunde dela själ och sen poff.
Du har dödat alla minnen med mig, det kanske var det lättaste för dig.
Som om ingenting hade hänt, men ingenting händer idag.
Jag har allt kvar, alla papper, alla skrifter, alla minnen, alla bilder, alla ringar .. allt.
Jag kan inte förstöra minnena av någonting som för mig betydde allt,
men som nu är ingenting.
Jag älskar fortfarande min Carolina. Hon som var min.
Men hon finns inte längre.
Tiden förstörde själarna som höll oss samman.
Tiden läker alla sår, vi var ett öppet sår, blödde i varandra.

I mitt hjärta saknas någonting, jag blir aldrig hel igen.
För mycket sår har rivit sönder mitt hjärta och läkt delarna på olika håll.
Jag är en relik av en förr i tiden helt hjärta.
Nu är det ingenting.
Jag ska fortsätta gå, fortsätta inse att jag aldrig kommer få det jag en gång trodde jag fått.

I mitt värdelösa liv, har ingenting hänt.