.

.. och sen stannade mitt hjärta.

---

Det känns som någon obehaglig påminnelse, om att kärlek inte är kärlek på riktigt. Satt och funderade på just den saken. Den kärleken Vi delade var någonting helt annat. Vi hade varken tillit eller förtoeende, men ändå höll vi ihop, som två små barn som söker värme i ett kallt mörkt rum. Kommer alltid tänka tillbaka på oss, och komma ihåg den gången jag älskade och blev älskad tillbaka.

Tror inte det händer igen. Kommer aldrig hända igen. Har varit kär i samma kille i över ett halv år, repons? nej.
Och inte lyckas jag falla för någon annan heller. En påminnelse om hur jag älskade mer än livet självt och en kärlek som aldrig kommer besvaras. Kärlek? Åh..

Det är som om det är slut med det nu. Kan man bara plötsligt sluta älska? Sluta känna den där underbara känslan man känner när man är kär? Var olyckligt kär en gång förr, men då hade jag heller aldrig varit älskad tillbaka, någonsin.

Så patetiskt egentligen,