.

Fredag, men vet inte riktigt om det känns som det,

---

Natten var förjävlig, kunde inte sova för hela min säng luktade honom, och så fick jag massor av konstiga påhopp från han, jag förstår verkligen ingenting, antligen äre jag eller så ere han som är skitzo. För någonting konstigt är det fan.

Hur som helst, vaknade nu på morgonen av att lilla Becca ringde mig, hon hade försovit sig, ni fattar inte vilken chock det är,
Att min vän Rebecca försover sig, hon gör aldrig det, min värld börjar se ruskigt konstig ut, alla blir cp å dumma i huvudet, eller kanske inte riktigt, men det börjar likna kaos i min värld.

När jag låg där i min säng och inte kunde sova igår kväll kom jag att tänka på en väldigt oroväckande sak, egentligen handlar nog allting om att jag känner mig lite övergiven.
Människan är ju ett flockdjur, då måste det ju vara därför det är så sorgligt att vara ensam, och därför alla singlar oftast är ganska ledsna, är kärlek verkligen en SÅ stor del av livet, jag menar trots allt så är det ju kärlek som startar krig, kärlek som hatar och kärlek som dödar, Så hur får man inte lyckan i det?
Jo jag har älskat, twice, 1.4 år och 2 år, Men forever never last.

Nu är frågan, ska jag ställa mig som singel i ett hörn med en cigg i käften, luta mig mot en husvägg iklädd mörka kläder,
eller ska jag fimpa ciggen och leta efter någon som kan älska mig?

ärligt talat, skulle det kännas bättre om någon kom fram och ställde sig brevid en.

6 days to go.